Jag har inte en familj. Jag har två. Endrefamiljen är så jävla oslagbar. 

Igår var det avslutningsfest med dom.

Min sista.

Förstår ni? Min sista.

Kan inte fatta. Det absolut tyngsta beslutet jag tagit i mitt liv.

Innebandyn ÄR ju mitt liv?

Men nånstans känner jag såklart att jag gjort rätt. Även om det känns jobbigt nu.

De 6 bästa åren i mitt liv. Kan inte med ord beskriva hur jävla underbara alla är och hur mycket minnen man tar med sig. 

Idrottsglädje är den bästa glädjen.

Nu vänder vi blad i boken och blickar framåt på nästa kapitel.