Får kramp i magen varje gång jag läser om någon som är försvunnen. Mår riktigt illa. Och vad känner då inte dom anhöriga? Kan ens inte sätta mig in i denna hemska situation.
Min Facebook och Twitter handlar endast om försvunna Sarah just nu. Många av mina nära vänner som gör allt för att hitta henne.

Kommer ihåg när Gabriella var försvunnen i höstas. En historia som fick ett lyckligt slut tillslut. Hon är hatad av många av svenska folket, men jag kan ändå känna att hon lever, hon mår bra.. Tänk alla tankar om att hon skulle vara bortrövad och mördad. Även om det var idiotiskt gjort av henne, så lever hon faktiskt. Och familjen kunde andas ut. Det är väl det som är viktigast?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Sarah hittas välbehållen snarast. Hon är i mina tankar varje minut!