Då var det dags för ännu ett år att få den där ångesten man alltid får.
Ångesten att det inte var man själv som stod och skrek sönder halsen på en studentvagn fyllda med fulla och adrenalinpumpade studenter.
2 år, helt jävla otroligt.

Inse fakta bara, den tiden är förbi.
Nu är det dags för Camilla att njuta av studenten.
Hon såg ut att trivas rätt fint får jag säga.
Klockan är 23.16 och jag hör fortafarande vagnar pumpa ut musik.
Jag själv pumpar stereo love i min ensamhet.
funkar det också.

Förutom studentens firandes dagen lång, har vi lyckas riva av dagens träningspass.
Med dom betongklumoarna man har i benen redan efter en hård början av försäsongen, kändes det knappast bättre att springa milen i varmt p18 spår.
man vet med all säkerhet att man lever i alla fall.

Imorgon går flyttlasset hem till Burgsvik över sommaren, sweeeet!
Sen blir det studentfest i trädgården på lördag och badbaljans dag också, så slår lite två flugor i en smäll.
perfect!

Fick ett kärt besök av Erika också idag!! Ungen har ju vart i USA i två hela år, helt otroligt!


Blir inte så förvånadsvärt nog, väldigt nostalgisk dagen till ära..

 
 
 
 


JOSEFIN